Livet i Indien rullar på som vanligt - Diana

Jag har inte skrivit något innan så att göra en uppdatering av allt blir svårt. I början tyckte jag att det indiska vardagslivet var påfrestande eftersom det finns flera oskrivna regler om vad man som kvinna får och inte får göra vilka begränsar mig så mycket mer än vad jag är van vid. Men så fort jag accepterade att det finns vissa saker jag bara inte kan göra i Indien och försökte anpassa mig mer gick det bättre. Ibland kan det vara svårt att upprätthålla sitt jag samtidigt som man försöker anpassa sig så mycket som möjligt. Det är en balansgång som jag idag känner att jag klarar av ganska bra. Jag har definitivt lärt mig att inte bara vara mer öppen för alla sidorna av nya kulturer utan också integreras i dem. Barnen på barnhemmet jag bor i, Bapuji childrens home har lärt mig hur mycket som helst. Jag kan lite av allt, lekar, danser, låtar men roligaste är nog hur jag lärt mig lite men i alla fall tillräkligt med kannada för att kunna hålla en kortare enkel konversation och kommunicera fram det viktigaste.

Ja, livet i Indien rullar på, barnen är underbara men busiga som attan. När jag kommer in genom porten på kvällen kommer de springande mot mig och ropar Diana aka(storasyster) Diana aka! och hoppar rakt in i min famn. Det värmer verkligen, mina små älskade änglar, som ibland kan bete sig mer som små djävular i förklädnad. Förutom allt ståhej varje dag med tjafs och bråk med varandra så har de tid att hitta på annat bus. Barn tar verkligen på ens energi speciellt när du inte talar deras språk. Att förklara saker och försöka vara pedagogisk är väldigt krävande även om de fyller mig med energi att fortsätta varje gång de kramar om mig, visar kärlek eller att jag lyckats lära dem något. Vissa dagar krävs dock väldigt mycket tålamod. En dag när jag stod och tvättade mina kläder på gården gjorde jag misstaget av att distrahera mig i två minuter. Jag har nämligen hittat vänner runt om i området som jag stod och pratade med en snabbis. De fyra busigaste flickorna som i början älskade att testa mig samlade ihop mina tvättade blöta kläder och bestämde sig för att leka tvättstuga. De blötte kläderna igen och la allt i en och samma hög. Eftersom jag inte hade tvättat på ett bra tag var det ganska mycket och mina kläder fick självklart fläckar av alla olika möjliga färger. Det var bara att bege sig ut på shoppingrunda helgen efter då. Ja, det är ju bara att skratta åt nu och även om jag nu mer lättsamt kan se fläckarna som ett minne så sved det till i början eftersom jag verkligen tyckte om några av plaggen. Nedan är en bild på mina fyra små busfrön som bestämde sig för att hjälpa mig med tvätten.