Poppis

Ibland undrar jag om jag kommer fa mindrevardeskomplex av att komma tillbaka till Sverige. Har i Indien ar man sjalv ett standigt samtalsamne. Nar man traffar nagon pa busshallplatsen eller vid butiken eller varsomhellst, for det ar manniskor overallt, far Srinath sta och beratta samma saker varje dag. Var kommer han ifran (-Sweden, Europe-country)? Vad gor han har? Var bor ni? Varfor ar du med honom? Kan han nagon Kannada? och sa vidare.

En kul grej hande nar vi besokte palatset i Mysore forra helgen. Vi stod och tog gruppfoton med ryggen mot palatset nar en grupp frammande Indier kommer skyndandes med kameran i hogsta hugg och vill fotas tillsammans med alla oss. Kor till sager vi och Indierna springer fram och tillbaka for att hinna med ett foto var. Har ar det sallan som man ser vasterlanningar annat an pa TV.

Jag och Srinath blir medbjudna pa manga saker. En som jobbar pa Kaliyuva Mane vill visa oss sin by (och sin by oss) nagra timmar bort fran Mysore, en annan vill att vi gar pa bio med hans son, en tredje ta med oss ner till Kerala (grannprovinsen) over en helg. En man vid bussen i morse tyckte jag kunde lara honom flytande Engelska eftersom jag stannar i 2 manader, "fast learner". Har ar det sallan som man ser vasterlanningar annat an pa TV, an mindre kommer pa bild med eller lar kanna en. Det ar ocksa skillnad mellan stad och landsbyggd, det verkar galla for allting har i Indien.