Det blir aldig som man tänkt sig

Många människor har förmågan att alltid fabricera fantasifoster inför framtiden. Jag är en av dem, trots av lång erfarenhet (läs: hela livet) och bevis på att det blir ju aldrig som jag tänkt mig. Det behöver inte vara negativt, utan det är mest jag som blir förvånad över mig själv att mina framtidsvisioner aldrig stämmer överens med verkligheten. Å andra sidan är jag glad över det eftersom det skulle vara så tråkigt att alltid veta vad som hända skall. Att vara handledare för ungdomsutbytet mellan Mysore och Örnsköldsvik är fullt av överraskningar. Plan och verklighet skiljer sig ibland avsevärt åt, vilket var påtagligt de första veckorna i Indien: En svensk deltagare missade flyget hit, en arbetsplacering funkade inte och vi var tvungna att hitta en ny, en indisk deltagare var tvungen att hoppa utbytet av på grund av familjeangelägenheter och vi fick leta upp en ny, vilket inte är det lättaste visade det sig! Det går inte att kontrollera en process som inkluderar minst 18 personer och deras känslor, relationer, uppgifter, handlingar, tankar och därför händer det saker som inte går att förutse. Och det är det som är så underbart med att vara handledare, att varje dag har något nytt att erbjuda och det blir aldrig långtråkigt. Hursomhelst, allt ordnar ju sig alltid tillslut. Det gäller bara att ha tålamod eller snarare uthållighet. För ca en vecka sedan var jag nästan lite rörd när jag såg hela gruppen samlad, alla hade varsin parkamrat, alla hade en arbetsplacering och boende. Nu kan utbytet fortsätta som det var tänkt från början. Eller rättare sagt, nu fortskrider utbytet och alla inblandade är ännu fler erfarenheter rikare.

PS gruppfotot är tagit på mitt och Shashikalas tak - fin utsikt va?