Ett lite langre inlagg

Namascara!

Forsta gangen pa tva veckor som jag sitter pa en ordentlig uppkomppling i Indien. Sitter i ett litet , litet "browsing-center" mitt i Mysore. Utanfor ar en av dom mest trafikerade gatorna med sitt eviga tutande och buller.

Mysore ar jamfort med Bangalore en lugn stad pa nara en miljon invanare. Kand for sin kultur, sevardheter och Yoga lockar det tydligen manga vasterlanningar, men det gar inte att marka sa fort man kommer 30m bort ifran Palatset eller liknande, overallt manniskor och mer manniskor. Annat som man hittar mycket av i Indien: Kor, ris, kokosnotter, reklam, mobilmaster, butiker, fattiga, motorcyklar, bussar.

Nar vi forst kom till Bangalores flygplats tog vi oss genom natten till en sorts resort kallad "fire flies", en oas for sanna som oss och sociologistudenter fran vast med laptops. Har fick vi bekanta oss bit for bit med Indisk mat, klimat, seder osv. Vi traffade vara parkamrater och spenderade manga timmar med att ga igenom och bli informerade om allt som har med utbytet att gora. Efter nagra dagar delades Mysore och Bangalore grupperna och vi for ivag till vara stader.

Pa vagen till Mysore satt jag som klistrad mot rutan. Tidigare hade vi bara sett bangalore under natten (vilket i och for sig inte ar sarskillt lugnt, marknaderna ar i full gang) och fire flies med omgivning. Nu susade den Indiska landsbyggden forbi utanfor fonstret medans Indierna spelade musik och bjod upp till dans i var lilla buss.

Trafiken ar ordnat kaos. Ingen anvander sakerhetsbalten, om det nu finns nagra det vill saga. Backspeglar finns, men ar oftast infallda for att kunna kora sa nara andra fordon som mojligt. Istallet tutar man, hela tiden, for att veta vart andra bilar ar. Vissa bussar ar utrustade med diaboliska, gasdrivna historier som later som en finlandsfarja, andra har olika melodier som dom kor om och om igen. Pa vagarna ar det mest lastbilar och bussar, i staden trehjuliga "autos", tillsammans med karror dragna av kor, kor ledda av manniskor, manniskor som gar over vagarna (finns inga tunnlar/broar) och motorcylar. Helt galet, konstigt nog verkar dom inte krocka sa ofta.

Jag arbetar pa ett barnhem en 15km utanfor Mysore tillsammans med min parkamrat Srinath. Srinath ar lika gammal som jag och vi kommer bra overens, om an med vissa sprakliga svarigheter. Vi forsoker lara oss lite svenska och kannada, men an sa lange har ingen av oss kommit bortom "chennagidira" (hur mar du?), "tumba chenagide" (mycket bra) och sa vidare. Srinath kommer ifran den nordligaste delen av Karnataka (delstaten) och vi ska tydligen dit mot slutet av mars for att halsa pa hans by och familj, som bor i djungeln. Det blir en natt resa pa en 700km med tag, vilket ger en ide om hur stor bara en provins i Indien egentligen ar.

Barnhemmet Kaliyuva Mane ("learning home") som vi jobbar pa ar litet. Det bor 20barn dar som kommer fran fattiga och ibland ej existerande familjer fran landsbyggden. Ytterligare 22st kommer dit om dagarna for att ga i skolan. Skolan ar fristaende och tar inte emot nagra pengar fran staten. Utan att ha varit i en vanlig skola tror jag att andan ar lite mer lattsam, informell har. Det finns en harlig familjar, kooperativ anda over det hela. Barnen sover alla i en stor sovsal, jag och Srinath har fatt ett eget rum i ett nybyggt "volunteers block".

Vi ater lunch och middag tillammans sittande i tva langa rader pa golvet. Maten ar mer eller mindre likadan varje dag. Massor av ris tillsammans med en rora med kryddor och gronsaker. En salt rora, "pickles" blandar man i och sen far man en yoghurtliknande vattnig grej for att tackla kryddorna. Maten ar helt vegetarisk, vilket verkar vara lag snarare an undantag har. Ibland far vi smaskiga "chapatis" till frukost eller lunch innan riset. Det ar som sen sorts pannkaka, fast utan agg tror jag.

Indien ar fullt av kontraster. Inne i staderna kan bya byggnader av glas och betong sta inte langt bort ifran sma lurhus. Taltbyar och skjul av rostig plat ar vanligt. Man ser manga mobilmaster, fardiga och under uppbyggbnad. Reklam overallt langs vagarna. Manga verkar fa betalt for att mala hela sin fasad med "AIRTEL", "VODAPHONE" osv. Infrastrukturen ar urusel. Vagarna ar sma och daliga, i Bangalore rann avloppen i mindre floder genom staden.

Bangalore var vi foresten till forra helgen for att halsa pa Srinaths kusin och fixa papper till hans pass. Jag har aldrig sett sa mycket manniskor pa ett stalle. Trafiken var i konstant stockning och jag fick lara mig att ga rakt over vagar full av trafik (slowly! slowly!). En myllrande, fargstark, illaluktande rora, och vi var tydligen flera kilometer fran sjalva stadskarnan.

Snart ska vi ivag, mot en kulle ovanfor mysore som kallas "Chamundi Hill", full av tempel och statyer. Jag kommer forsoka ta mig till internet en gang veckan har inne i Mysore.

ta det lugnt, och ha det bra!
/Max