Indien, Indien!!

Hej pa er alla!

Nu ar det verkligen pa tiden att jag tar och skriver i var fina blogg! Jag kan inte forsta att vi redan har varit i Indien i tre veckor. Tiden har gatt fort och mycket har hant!

Min parkamrat heter Suma och ar en glad liten 24-arig tjej, ungefar halften sa stor som jag. Jag trivs jattebra ihop med henne! Vi bor hos en vardfamilj cirka 20 minuter utanfor Mysore. Familjen bestar av var vardmamma, hennes son, hans fru, deras tre arige son och en kompis till familjen. Alla ar valdigt snalla och trevliga och valdigt mana om att vi ska ha det bra! Jag trivs helt enkelt. Dessutom lagar vardmamman valdigt god mat, hennes chapati ar himmelskt goda. Jag skulle nog kunna leva pa dem! Som sagt ar maten valdigt god, men ocksa valdigt stark ibland. En fras pa kannada som jag har fatt anvandning av ar "kara" som betyder just starkt! Ar det sa starkt att det kanns som en eld i munnen och det borjar rinna fran nasan sager man "tumba kara" som betyder valdigt starkt! Vi ater forovrigt med hogerhanden, sittandes med benen i kors pa koksgolvet eller vardagsrumsgolvet. Det ar en harlig upplevelse!!

Jag och Suma arbetar pa Beautiful Gate Special School, en skola for mentalt handikappade barn i Mysore. Alla 12 barnen som gar dar har alla olika forstandshandikapp. Det kravs valdigt mycket talamod och ar ibland aningen pafrestande. Men det ar det helt klart vart, for det ger oerhort mycket tillbaka. Bara att fa en kram betyder jattemycket! Haromdagen skulle vi kolla pa en filmsnutt med barnen. Ratt som det var kom en liten kille och gav mig just en kram, krop upp i mitt kna och satt dar genom hela filmen. Det gjorde min dag! For nar de har barnen gor nagot vet man att de verkligen menar det! Som forestandaren till skolan sa: It's pure love or pure hate and nothing in between. Det stammer verkligen!

Skulle jag bara fa anvanda ett ord for att beskriva Indien och den forsta tiden har skulle det bli annorlunda! Det ar folk overallt, inte bara i staden utan ocksa i kvarteret dar vi bor. Man borjar forsta att det bor en miljard manniskor i det har landet om man sager sa! Kommer man utanfor Mysore ar det dessutom manga som inte har sett en vit manniska forut. Alla stirrar och alla spricker ut i varldens leende om sa ens bara ler eller vinkar till dem. Jag har borjat forsta hur det kanns att vara kand nu!

Det ar inte bara folk overallt. Det ar kossor i alla mojliga former och farger. Svarta med roda horn, bruna, gul-svarta, med pucklar, utan pucklar.. You name it! De har dessutom sallskap ute pa gatorna av bade streetpigs, streetdogs, apor, hons och en och annan katt.

En annan sak som skiljer sig en del ar trafiken. Det ar helt galet! Tutan anvands mer an flitigt, omkorningarna ar minst sagt precis pa haret och att korsa en gata ar rena nara-doden-upplevelsen. Sakerhetsbalten ar det nog manga som aldrig hort talas om tyvarr.

Ytterligare en olikhet ar synen pa tid. Vi fick lara oss pa inreselagret att 15 minutes doesn't mean 15 minutes! Och det stammer verkligen. Vi hade dessutom en yogalarare pa inreselagret som sa "No hurry worry" hela tiden och det verkar vara nagot manga indier haller med om!

Aven de indiska kladerna skiljer sig en hel del fran de vasterlandska. Jag har kopt pa mig en del ombyten nu, dels for att det ar roligt att kla sig indiskt och dels for att smalta in battre. Nagra av oss har ocksa sytt upp sa kallade chondras, det ar en slags drakt med posiga byxor, en lang tunika och en matchande sjal. Man kanner sig nastan som en prinsessa i dem! Forsta dagen jag skulle anvanda min ena chondra lat jag Suma och familjen fa styla mig. De satte pa mig ett stort guldigt halsband och stora guldiga orhangen, fixade en fin frisyr, malade mina naglar blodroda och satte dit 2 prickar i pannan. Dessutom hade jag tio armband pa ena armen! Det var roligt, eftersom att de blev sa nojda och tyckte att jag blev valdigt fin. Men jag maste erkanna att jag kande mig som en julgran med alla dessa smycken! Men nagon gang i livet ska man val gora det med :)

Nu jag snart ta mig hem till vardfamiljen och Suma igen!

Kramar!
/Sofie