Livet i Indien rullar på som vanligt - Diana

Jag har inte skrivit något innan så att göra en uppdatering av allt blir svårt. I början tyckte jag att det indiska vardagslivet var påfrestande eftersom det finns flera oskrivna regler om vad man som kvinna får och inte får göra vilka begränsar mig så mycket mer än vad jag är van vid. Men så fort jag accepterade att det finns vissa saker jag bara inte kan göra i Indien och försökte anpassa mig mer gick det bättre. Ibland kan det vara svårt att upprätthålla sitt jag samtidigt som man försöker anpassa sig så mycket som möjligt. Det är en balansgång som jag idag känner att jag klarar av ganska bra. Jag har definitivt lärt mig att inte bara vara mer öppen för alla sidorna av nya kulturer utan också integreras i dem. Barnen på barnhemmet jag bor i, Bapuji childrens home har lärt mig hur mycket som helst. Jag kan lite av allt, lekar, danser, låtar men roligaste är nog hur jag lärt mig lite men i alla fall tillräkligt med kannada för att kunna hålla en kortare enkel konversation och kommunicera fram det viktigaste.

Ja, livet i Indien rullar på, barnen är underbara men busiga som attan. När jag kommer in genom porten på kvällen kommer de springande mot mig och ropar Diana aka(storasyster) Diana aka! och hoppar rakt in i min famn. Det värmer verkligen, mina små älskade änglar, som ibland kan bete sig mer som små djävular i förklädnad. Förutom allt ståhej varje dag med tjafs och bråk med varandra så har de tid att hitta på annat bus. Barn tar verkligen på ens energi speciellt när du inte talar deras språk. Att förklara saker och försöka vara pedagogisk är väldigt krävande även om de fyller mig med energi att fortsätta varje gång de kramar om mig, visar kärlek eller att jag lyckats lära dem något. Vissa dagar krävs dock väldigt mycket tålamod. En dag när jag stod och tvättade mina kläder på gården gjorde jag misstaget av att distrahera mig i två minuter. Jag har nämligen hittat vänner runt om i området som jag stod och pratade med en snabbis. De fyra busigaste flickorna som i början älskade att testa mig samlade ihop mina tvättade blöta kläder och bestämde sig för att leka tvättstuga. De blötte kläderna igen och la allt i en och samma hög. Eftersom jag inte hade tvättat på ett bra tag var det ganska mycket och mina kläder fick självklart fläckar av alla olika möjliga färger. Det var bara att bege sig ut på shoppingrunda helgen efter då. Ja, det är ju bara att skratta åt nu och även om jag nu mer lättsamt kan se fläckarna som ett minne så sved det till i början eftersom jag verkligen tyckte om några av plaggen. Nedan är en bild på mina fyra små busfrön som bestämde sig för att hjälpa mig med tvätten.

Internationella kvinnodagen!

I Mysore halls det seminarier pa kvinnouniversiteten och foretag lottar ut gratis skonhetsbehandlingar och pa vissa restauranger ater kvinnor for halva priset for att uppmarksamma denna viktiga dag. Men framforallt har Mysore (och resten av Indien kan jag formoda) drabbats av eximinationsfeber! Snart ar det sommarlov och det ar offantligt manga stundenter som ska examineras. De lokala tidningar ar fyllda med arga insandare som klagar over alla stromavbrott i Mysore och hur detta kommer att paverka Mysoriska studenters resultat negativt. Igar gick jag forbi en forelasning som anordnades gratis av en organisation som handlade om "Brain Food", dvs vad man bor ata for att komma ihag och plugga battre. Forelasningen var fullsatt av foraldrar och deras barn. Tyvarr var den pa kannada men jag kunde snappa upp vissa ord som at mycket frukt, at inte fett osv. Det var intressant!

I Karnataka (staten vi ar i) kommer 857 000 att ga ut (motsvarande) hogstadiet. Tyvarr sa ar det fler pojkar an flickor (464 000 pojkar och 394 000 flickor) som kommer att skriva sitt slutprov pa 2760 eximinationscenter runt om i staten. I tidningen skrivs det att alla ska fa sitta vid ett bord och skriva, ingen ska behova sitta pa golvet och narliggande kopieringsaffarer ska hallas stangda for att undvika fusk... Anledningarna till den ojamna konsfordelningen ar manga, tex: det fods farre flickor an pojkar (927 flickor per 1000 pojkar), flickor uppmuntras inte alltid att ga i skolan eftersom de anda ska gifta sig och vara hemmafruar (mindre an 9 % av Indiens unga kvinnor fortsatter att plugga efter gymnasiet). Ar 2001 kunde ca 75 % av mannen och 58% av kvinnorna lasa och skriva i Karnataka.

Hemma hos mig kliver Pavi upp kl 6 pa morgonen en sondag for att hinna plugga innan hon gar till skolan for att ga pa extra lektioner. Inte for att jag tror att hon verkligen behover det - hon ar ju trots allt bast i sin arskurs! Pa kvallarna sitter jag och hon och ovar pa engelska. Jag staller fragor som hon har forberett och hon forsoker komma ihag svaren. "What was Mr Desai's job?" "Surgeon" "Full sentence Pavi!" "He was a surgeon". Very good... Jag forstar mig inte pa de indiska utbildningsystemet som i mangt och mycket gar ut pa att lara sig saker utantill. Pavi vet inte vad surgeon betyder, men hon vet att det ar Mr Desais jobb! Vad som gor mig glad ar att Pavi kommer fa ga ut hogstadiet, hon kommer ga ut gymnasiet och med storsta sannolikhet kommer hon ocksa ta en universitets examen - om hon vill. Och hon kommer fa valja vad hon vill plugga, nagot som ar ovanligt for flickor i Indien.

Utbildning och kvinnors situation i Indien har varit ett aterkommande tema pa vara utbildningsdagar, vilket ar viktigt och intressant. Jag tror att manga av oss funderar mycket pa vilka olika forutsattningar vi har. Allt fran att bestamma vem vi vill gifta oss med till vad vi vill plugga pa universitetet -livsavgorande val som ar en sjalvklarhet for manga svenska tjejer och ofattbart for manga indiska tjejer idag.

Happy international women's day! Jamlikhet at alla!

ps bilden ar fran Bapuji childrens home, Elisas och Dianas arbetplatsplacering, ett hem for foraldralosa barn.

Pics from Midcamp

Max was writing about our midcamp so we decided to show some pictures from our great time in Ooty! Thanks everybody for a lovely midcamp with lots of laughter. // Shashikala and Sandra

Midcamp

En snabb vecka har gatt sen vi kom hem fran "midcamp" i Ooty. Ooty ligger i grannprovinsen Tamil Nadu nagra timmar soderut. Vagen gick forst genom sodra Karnataka och nagon slags reservat dar det skulle finnas tigrar. Pa andra sidan vantade branta bergsryggar som bussen skulle ta sig upp for. Nar jag akte bil i alperna tyckte jag att kruvorna ibland kunde se vaghalsiga ut men det var rena autobahn jamfort med vagen upp mot Ooty. Vagen gick foresten bara uppat, det var for trangt och farligt att aka nerat och pa hemvagen fick vi ta en lang omvag pa flera timmar.

Val uppfor berget var landskapet gronare. och barrtrad blev vanligare. Vet inte om det var inbillning men jag tyckte molnen sag annorlunda ut dar. I Mysore brukar dom stracka ut sig till ett sorts dis over hela himlen, i Ooty sag dom mer ut som gamla hederliga vackert-vader moln, mer som hemma. Tempraturerna var ocksa dom mer som hemma. Pa dagarna var det fint och inte sa fruktansvart varmt (men solen tog anda, har en kraftigt markerad strumprand nu). Kvallarna var svala men inne i huset blev det riktigt kallt, filtarna tog snabbt slut.

Under midcampet spenderade vi dagarna med att snacka igenom vad vi gjort hittills, vad vi vill gora innan vi sticker, vad som vart bra och vad som vart daligt. Nar vi inte satt i ring och berattade om vad vi tankte lekte vi olika lekar (larde mig bl.a. Indiska leken "kabburdi", given i sommar) eller bara satt och pratade. Harligt att traffa gruppen under lite lugna forhallanden, vi ses ofta i Mysore pa helgerna men det ar alltid nagot som ska ses eller arenden som ska utrattas.

I Ooty kollade vi ocksa pa ett teplantage och besokte en tefabrik. Fabriken var egentligen mer av ett musem/butik, men det var intressant att fa reda pa hur teet gar fran plantor till butik, vilka villkor arbetarna har osv. Vi tog oss tillbaka till fots promenerandes nerfor dalen och tittade pa landskapet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Ooty

Hej! Jag har en blogg dar jag har lite bilder och ocksa skrivit mer. Jag tankte lagga upp nagra bilder har idag, men usb-porten pa denna dator ar tom.. Typiskt.. Bloggen ar iaf www.indierock.blogg.se ! Vi ses! / Josefin

Halva delen av indiska utbytet avslutat!

Nastan mid camp! Vi aker ivag imornbitti :) Oj vad tiden gar fort! Men battre att den rusar ivag an att den gar jattelangsamt.

Den har indiska delen av utbytet ar verkligen mindre utmanande an vad jag trodde! Mycket lustigare, slappare och lattsammare :D -Jag har ocksa blivit mkt mer uppassad an vad jag trodde jag skulle bli haha...

Mina utmaningar har val mest varit att man tydligen brakar pa olika satt i indien och sverige(typ jag vill prata prata prata, medan min paris blir tyst och sur), manga talamodsprovande kommunikationsproblem, anpassning till kulturella olikheter som uppfattas som helt normala i indien men oartiga och kanske forolampande i Sverige(typ prata i mobilen sent pa kvallen och tidigt pa morgonen nar en annan forsoker sova :P, att overdriva och dolja saker, andra om planer i sista minuten etc).

Den har resan blev ocksa mkt mer spirituell an vad jag trodde den skulle bli. Eftersom jag bor med massa nunnor och training nuns som har massa bilder pa jesus och holy mary och har gudstjanster flera ganger per dag sa har jag funderat ratt mkt pa spiritualitet och meningen med livet. Mkt intressant. Jag tycker det ar valdigt fint det livet de lever, nunnorna! Att offra familjelivet som ar en san otroligt viktig del i livet(spec har i indien) for att tjana guds sak och hjalpa manniskor :) det ar ju valdigt osjalviskt och vackert.

Ibland kan den svernska vasterlandska livsstilen kannas ganska platt och ytlig, nar jag jamfor med all spiritualitet som genomsyrar nunnornas livsstil har pa Mercy Home. Overhuvudtaget har i Indien ar religion valdigt stort. Alla tror pa nat, man ar hindu, muslim, kristen eller nagon annan religion. Sa nar jag sager att jag ar non reiglious blir folk forvirrade och tycker det ar konstigt ;) hehe..

Idag ska jag hamta ut min forsta sari fran skraddaren! Hoho! Det ar en senapsgul historia och jag ar forvantansfull!

Jakten efter saris och chapati lunch

Idag har jag, Sofie och Sanna gett oss ut pa jakt efter saris. Vi hade aven med oss Suma som smakrad. Vi irrade omkring i over en timme bland alla tusen sarisar, och vi kopte minst en var sa nu ar det obligatoriska sariskopet avklarat!

idag har vi ocksa atit chapati till lunch, som ar ett av alla dessa underbara brod som finns i Indien. Sanna bestallde 2 chapati, Sofie 3 och jag 5, kyparen sag en aning skeptiskt pa oss over att vi ville ata sa manga chapati..

For ovrigt sa bor jag och min parkamrat Mangala pa en kristen internatskola dar vi jobbar som assisternade larare. Stallet ar valdigt fint, ordentligt och vasterlandskt. Det ar prydliga gangar dar man gar, spootlights som lyser om kvallarna och vi far bade pepsi och popcorn lite da och da. Mangala alskar stallet, och pratar nastan varje dag om hur fint vi bor medan jag tycker att det kanns alldeles for mycket som hemma...