Hej! Jag har en blogg dar jag har lite bilder och ocksa skrivit mer. Jag tankte lagga upp nagra bilder har idag, men usb-porten pa denna dator ar tom.. Typiskt.. Bloggen ar iaf www.indierock.blogg.se ! Vi ses! / Josefin

Halva delen av indiska utbytet avslutat!

Nastan mid camp! Vi aker ivag imornbitti :) Oj vad tiden gar fort! Men battre att den rusar ivag an att den gar jattelangsamt.

Den har indiska delen av utbytet ar verkligen mindre utmanande an vad jag trodde! Mycket lustigare, slappare och lattsammare :D -Jag har ocksa blivit mkt mer uppassad an vad jag trodde jag skulle bli haha...

Mina utmaningar har val mest varit att man tydligen brakar pa olika satt i indien och sverige(typ jag vill prata prata prata, medan min paris blir tyst och sur), manga talamodsprovande kommunikationsproblem, anpassning till kulturella olikheter som uppfattas som helt normala i indien men oartiga och kanske forolampande i Sverige(typ prata i mobilen sent pa kvallen och tidigt pa morgonen nar en annan forsoker sova :P, att overdriva och dolja saker, andra om planer i sista minuten etc).

Den har resan blev ocksa mkt mer spirituell an vad jag trodde den skulle bli. Eftersom jag bor med massa nunnor och training nuns som har massa bilder pa jesus och holy mary och har gudstjanster flera ganger per dag sa har jag funderat ratt mkt pa spiritualitet och meningen med livet. Mkt intressant. Jag tycker det ar valdigt fint det livet de lever, nunnorna! Att offra familjelivet som ar en san otroligt viktig del i livet(spec har i indien) for att tjana guds sak och hjalpa manniskor :) det ar ju valdigt osjalviskt och vackert.

Ibland kan den svernska vasterlandska livsstilen kannas ganska platt och ytlig, nar jag jamfor med all spiritualitet som genomsyrar nunnornas livsstil har pa Mercy Home. Overhuvudtaget har i Indien ar religion valdigt stort. Alla tror pa nat, man ar hindu, muslim, kristen eller nagon annan religion. Sa nar jag sager att jag ar non reiglious blir folk forvirrade och tycker det ar konstigt ;) hehe..

Idag ska jag hamta ut min forsta sari fran skraddaren! Hoho! Det ar en senapsgul historia och jag ar forvantansfull!

Jakten efter saris och chapati lunch

Idag har jag, Sofie och Sanna gett oss ut pa jakt efter saris. Vi hade aven med oss Suma som smakrad. Vi irrade omkring i over en timme bland alla tusen sarisar, och vi kopte minst en var sa nu ar det obligatoriska sariskopet avklarat!

idag har vi ocksa atit chapati till lunch, som ar ett av alla dessa underbara brod som finns i Indien. Sanna bestallde 2 chapati, Sofie 3 och jag 5, kyparen sag en aning skeptiskt pa oss over att vi ville ata sa manga chapati..

For ovrigt sa bor jag och min parkamrat Mangala pa en kristen internatskola dar vi jobbar som assisternade larare. Stallet ar valdigt fint, ordentligt och vasterlandskt. Det ar prydliga gangar dar man gar, spootlights som lyser om kvallarna och vi far bade pepsi och popcorn lite da och da. Mangala alskar stallet, och pratar nastan varje dag om hur fint vi bor medan jag tycker att det kanns alldeles for mycket som hemma...

Inglish

I Indien fungerar Engelskan lite som ett sammanbindande sprak. Det enda som hela Indien egentlligen har gemensamt ar ju att dom styrts av Britter (forutom nagra sma stallen dar fransmann och portugiser harjade istallet). Men Engelska i Indien ar inte alltid Engelska, iallafall inte for mig. Brytningen gor det ibland valdigt svart att forsta vad folk sager, far forsoka lyssna efter nagra ord och satta ihop meddelandet i huvudet sjalv. Det ar ocksa en viss skillnad i vilka Engelska ord som man faktiskt anvander. "he's a very dull boy' (distra/borta/knepig) har jag nog aldrig hort nagon i England saga. Det "engelska" ordet for "madjige" (en sorts vattnig filmjolk for att kontra kryddorna) ar tydligen "kurds", vad det nu kommer ifran for madjige finns inte i Europa vad jag vet.

Ibland blir det roliga overaskningar nar man forstar vad ett ord egentligen betyder. For nagra veckor sen fick en pojke smeknamnet "goscht" (han ar nr1, jag nr2). Jag trodde det var kannada och forsokte forsta vad det kunde betyda, och fick efter ett tag reda pa att dom alla menade "ghost". Ett annat smeknamn, "daina", fattade jag efter en manad skulle betyda "dino" som i "dinosaur", eftersom han tydligen at mycket.

I morse var nog den basta daremot. Jag och Srinath hade raknat vilka lander som spelade Cricket och han sa att "jimm-bom-bay" ofta spelade mot Indien. Jag forsokte forklara att det inte finns nagot sadant land men han stod pa sig. Imorse satt vi och kakade chapati och tittade pa olika lander nar han utbrast "Jimm-bom-bay!, you see Max look!", med fingret pa... Zimbabwe.

chakde India

Hi everybody and good evening! I am very happy because this will be the first time I stay another country, and also because of my special best friend Max and the Swedish group.

Good bye and see you!

Det blir aldig som man tänkt sig

Många människor har förmågan att alltid fabricera fantasifoster inför framtiden. Jag är en av dem, trots av lång erfarenhet (läs: hela livet) och bevis på att det blir ju aldrig som jag tänkt mig. Det behöver inte vara negativt, utan det är mest jag som blir förvånad över mig själv att mina framtidsvisioner aldrig stämmer överens med verkligheten. Å andra sidan är jag glad över det eftersom det skulle vara så tråkigt att alltid veta vad som hända skall. Att vara handledare för ungdomsutbytet mellan Mysore och Örnsköldsvik är fullt av överraskningar. Plan och verklighet skiljer sig ibland avsevärt åt, vilket var påtagligt de första veckorna i Indien: En svensk deltagare missade flyget hit, en arbetsplacering funkade inte och vi var tvungna att hitta en ny, en indisk deltagare var tvungen att hoppa utbytet av på grund av familjeangelägenheter och vi fick leta upp en ny, vilket inte är det lättaste visade det sig! Det går inte att kontrollera en process som inkluderar minst 18 personer och deras känslor, relationer, uppgifter, handlingar, tankar och därför händer det saker som inte går att förutse. Och det är det som är så underbart med att vara handledare, att varje dag har något nytt att erbjuda och det blir aldrig långtråkigt. Hursomhelst, allt ordnar ju sig alltid tillslut. Det gäller bara att ha tålamod eller snarare uthållighet. För ca en vecka sedan var jag nästan lite rörd när jag såg hela gruppen samlad, alla hade varsin parkamrat, alla hade en arbetsplacering och boende. Nu kan utbytet fortsätta som det var tänkt från början. Eller rättare sagt, nu fortskrider utbytet och alla inblandade är ännu fler erfarenheter rikare.

PS gruppfotot är tagit på mitt och Shashikalas tak - fin utsikt va?

Borjar vanja sej vid fargsprakande kryddstarka indien...

Jaa livet gar sin gilla gang.... Vi har varit har i Indien just over tre veckor nu och allt man ser far an inte langre att haja till ;) Man har borjat vanja sej vid sitt hem och sin arbetsplacering och lart kanna sin indiska partner riktigt bra, trots sprakforbistringar. Man vet hur man ater, gar pa toa, handtvattar, klar sej ratt, man ler och vinkar till folk man inte kanner utan att tanka narmare over det och man vantar numera automatiskt, liksom forvantar sej att allt ska ta langre tid ;).

Jag har nu provat naaastan alla gosakerna pa konditorierna, som finns nastan i varje gatuhorn har. ;D Smarrigt och beroendeframkallande! Och jag har kopt tva churidas(kladesdrakten for ogifta kvinnor) som ar jattefrasiga och indiska. Och jag och resten av ganget av svenskar och indier har sightseengat runt har i Mysore riktigt ordeentligt pa den lediga tid vi haft! Och hunnit se bade stadskarnan och byar utanfor, marknader, palats, halsat pa i ett antal indiska familjer etc...

Samtdidigt sa ar det ju mycket som ar svart att vanja sej vid! Och sadant man kanske inte kan vanja sej vid alls! Det finns mycket fattigdom och ojamlikhet har som gor en upprord t ex. Som far en att fundera over hur det star till har i varlden egentligen!! Och t ex bristen pa privatliv och att tjejer inte ska vara ute ensamma efter typ kl18 pa kvallen! Sjukt!

Faktum kvarstar att jag ar svensk. Ja jattesvensk haha ;) Den indiska kulturen och manniskorna ar lika fargsprakande och kryddstarka som Indien sjalv haha och Bollywoodfilmerna! Dramatiska, nyfikna, intrigerande, sociala och spannande som bara den... Det ska bli sa otroligt intressant att ta med oss vara indier till Sverige. Hur kommer de att reagera pa Sverige och svensk kulur??! ALLT ar ju annorlunda. Vilket intressant utbyte det har ar! Hihihi....

............................................
Jag, som heter Sanna, och min partner Roopa bor och jobbar pa Mercy Home, en skola for dova barn och ungdomar. Har bor ocksa 115barn, 25 nunnor och 30-40 tranining nuns. Barnen har lar sej teckensprak och att lasa lappar, utover de vanliga skolamnena. Roopa hjalper till som larare och jag med lite allt mojligt. Tiden gar jattefort har och vi trivs bara bra :)) Blir bortskamda med mycket mat och uppmarksamhet, kanske lite for mycket av det sista ehe ;P :D

Nar du ar sugen pa nagot sott ;)

Hej! Vi har fatt bastning for att vi inte skriver pa bloggen. Forlat forlat, Allt tar san himla tid har!.. Iaf sa har de andra har skrivit en massa bra text sa jag bidrar med en talande bild istallet! Hehe Langst upp till vanster tror jag att det star "healthy food" ocksa! ;) Kram!

Indien, Indien!!

Hej pa er alla!

Nu ar det verkligen pa tiden att jag tar och skriver i var fina blogg! Jag kan inte forsta att vi redan har varit i Indien i tre veckor. Tiden har gatt fort och mycket har hant!

Min parkamrat heter Suma och ar en glad liten 24-arig tjej, ungefar halften sa stor som jag. Jag trivs jattebra ihop med henne! Vi bor hos en vardfamilj cirka 20 minuter utanfor Mysore. Familjen bestar av var vardmamma, hennes son, hans fru, deras tre arige son och en kompis till familjen. Alla ar valdigt snalla och trevliga och valdigt mana om att vi ska ha det bra! Jag trivs helt enkelt. Dessutom lagar vardmamman valdigt god mat, hennes chapati ar himmelskt goda. Jag skulle nog kunna leva pa dem! Som sagt ar maten valdigt god, men ocksa valdigt stark ibland. En fras pa kannada som jag har fatt anvandning av ar "kara" som betyder just starkt! Ar det sa starkt att det kanns som en eld i munnen och det borjar rinna fran nasan sager man "tumba kara" som betyder valdigt starkt! Vi ater forovrigt med hogerhanden, sittandes med benen i kors pa koksgolvet eller vardagsrumsgolvet. Det ar en harlig upplevelse!!

Jag och Suma arbetar pa Beautiful Gate Special School, en skola for mentalt handikappade barn i Mysore. Alla 12 barnen som gar dar har alla olika forstandshandikapp. Det kravs valdigt mycket talamod och ar ibland aningen pafrestande. Men det ar det helt klart vart, for det ger oerhort mycket tillbaka. Bara att fa en kram betyder jattemycket! Haromdagen skulle vi kolla pa en filmsnutt med barnen. Ratt som det var kom en liten kille och gav mig just en kram, krop upp i mitt kna och satt dar genom hela filmen. Det gjorde min dag! For nar de har barnen gor nagot vet man att de verkligen menar det! Som forestandaren till skolan sa: It's pure love or pure hate and nothing in between. Det stammer verkligen!

Skulle jag bara fa anvanda ett ord for att beskriva Indien och den forsta tiden har skulle det bli annorlunda! Det ar folk overallt, inte bara i staden utan ocksa i kvarteret dar vi bor. Man borjar forsta att det bor en miljard manniskor i det har landet om man sager sa! Kommer man utanfor Mysore ar det dessutom manga som inte har sett en vit manniska forut. Alla stirrar och alla spricker ut i varldens leende om sa ens bara ler eller vinkar till dem. Jag har borjat forsta hur det kanns att vara kand nu!

Det ar inte bara folk overallt. Det ar kossor i alla mojliga former och farger. Svarta med roda horn, bruna, gul-svarta, med pucklar, utan pucklar.. You name it! De har dessutom sallskap ute pa gatorna av bade streetpigs, streetdogs, apor, hons och en och annan katt.

En annan sak som skiljer sig en del ar trafiken. Det ar helt galet! Tutan anvands mer an flitigt, omkorningarna ar minst sagt precis pa haret och att korsa en gata ar rena nara-doden-upplevelsen. Sakerhetsbalten ar det nog manga som aldrig hort talas om tyvarr.

Ytterligare en olikhet ar synen pa tid. Vi fick lara oss pa inreselagret att 15 minutes doesn't mean 15 minutes! Och det stammer verkligen. Vi hade dessutom en yogalarare pa inreselagret som sa "No hurry worry" hela tiden och det verkar vara nagot manga indier haller med om!

Aven de indiska kladerna skiljer sig en hel del fran de vasterlandska. Jag har kopt pa mig en del ombyten nu, dels for att det ar roligt att kla sig indiskt och dels for att smalta in battre. Nagra av oss har ocksa sytt upp sa kallade chondras, det ar en slags drakt med posiga byxor, en lang tunika och en matchande sjal. Man kanner sig nastan som en prinsessa i dem! Forsta dagen jag skulle anvanda min ena chondra lat jag Suma och familjen fa styla mig. De satte pa mig ett stort guldigt halsband och stora guldiga orhangen, fixade en fin frisyr, malade mina naglar blodroda och satte dit 2 prickar i pannan. Dessutom hade jag tio armband pa ena armen! Det var roligt, eftersom att de blev sa nojda och tyckte att jag blev valdigt fin. Men jag maste erkanna att jag kande mig som en julgran med alla dessa smycken! Men nagon gang i livet ska man val gora det med :)

Nu jag snart ta mig hem till vardfamiljen och Suma igen!

Kramar!
/Sofie

Poppis

Ibland undrar jag om jag kommer fa mindrevardeskomplex av att komma tillbaka till Sverige. Har i Indien ar man sjalv ett standigt samtalsamne. Nar man traffar nagon pa busshallplatsen eller vid butiken eller varsomhellst, for det ar manniskor overallt, far Srinath sta och beratta samma saker varje dag. Var kommer han ifran (-Sweden, Europe-country)? Vad gor han har? Var bor ni? Varfor ar du med honom? Kan han nagon Kannada? och sa vidare.

En kul grej hande nar vi besokte palatset i Mysore forra helgen. Vi stod och tog gruppfoton med ryggen mot palatset nar en grupp frammande Indier kommer skyndandes med kameran i hogsta hugg och vill fotas tillsammans med alla oss. Kor till sager vi och Indierna springer fram och tillbaka for att hinna med ett foto var. Har ar det sallan som man ser vasterlanningar annat an pa TV.

Jag och Srinath blir medbjudna pa manga saker. En som jobbar pa Kaliyuva Mane vill visa oss sin by (och sin by oss) nagra timmar bort fran Mysore, en annan vill att vi gar pa bio med hans son, en tredje ta med oss ner till Kerala (grannprovinsen) over en helg. En man vid bussen i morse tyckte jag kunde lara honom flytande Engelska eftersom jag stannar i 2 manader, "fast learner". Har ar det sallan som man ser vasterlanningar annat an pa TV, an mindre kommer pa bild med eller lar kanna en. Det ar ocksa skillnad mellan stad och landsbyggd, det verkar galla for allting har i Indien.