Ett lite langre inlagg

Namascara!

Forsta gangen pa tva veckor som jag sitter pa en ordentlig uppkomppling i Indien. Sitter i ett litet , litet "browsing-center" mitt i Mysore. Utanfor ar en av dom mest trafikerade gatorna med sitt eviga tutande och buller.

Mysore ar jamfort med Bangalore en lugn stad pa nara en miljon invanare. Kand for sin kultur, sevardheter och Yoga lockar det tydligen manga vasterlanningar, men det gar inte att marka sa fort man kommer 30m bort ifran Palatset eller liknande, overallt manniskor och mer manniskor. Annat som man hittar mycket av i Indien: Kor, ris, kokosnotter, reklam, mobilmaster, butiker, fattiga, motorcyklar, bussar.

Nar vi forst kom till Bangalores flygplats tog vi oss genom natten till en sorts resort kallad "fire flies", en oas for sanna som oss och sociologistudenter fran vast med laptops. Har fick vi bekanta oss bit for bit med Indisk mat, klimat, seder osv. Vi traffade vara parkamrater och spenderade manga timmar med att ga igenom och bli informerade om allt som har med utbytet att gora. Efter nagra dagar delades Mysore och Bangalore grupperna och vi for ivag till vara stader.

Pa vagen till Mysore satt jag som klistrad mot rutan. Tidigare hade vi bara sett bangalore under natten (vilket i och for sig inte ar sarskillt lugnt, marknaderna ar i full gang) och fire flies med omgivning. Nu susade den Indiska landsbyggden forbi utanfor fonstret medans Indierna spelade musik och bjod upp till dans i var lilla buss.

Trafiken ar ordnat kaos. Ingen anvander sakerhetsbalten, om det nu finns nagra det vill saga. Backspeglar finns, men ar oftast infallda for att kunna kora sa nara andra fordon som mojligt. Istallet tutar man, hela tiden, for att veta vart andra bilar ar. Vissa bussar ar utrustade med diaboliska, gasdrivna historier som later som en finlandsfarja, andra har olika melodier som dom kor om och om igen. Pa vagarna ar det mest lastbilar och bussar, i staden trehjuliga "autos", tillsammans med karror dragna av kor, kor ledda av manniskor, manniskor som gar over vagarna (finns inga tunnlar/broar) och motorcylar. Helt galet, konstigt nog verkar dom inte krocka sa ofta.

Jag arbetar pa ett barnhem en 15km utanfor Mysore tillsammans med min parkamrat Srinath. Srinath ar lika gammal som jag och vi kommer bra overens, om an med vissa sprakliga svarigheter. Vi forsoker lara oss lite svenska och kannada, men an sa lange har ingen av oss kommit bortom "chennagidira" (hur mar du?), "tumba chenagide" (mycket bra) och sa vidare. Srinath kommer ifran den nordligaste delen av Karnataka (delstaten) och vi ska tydligen dit mot slutet av mars for att halsa pa hans by och familj, som bor i djungeln. Det blir en natt resa pa en 700km med tag, vilket ger en ide om hur stor bara en provins i Indien egentligen ar.

Barnhemmet Kaliyuva Mane ("learning home") som vi jobbar pa ar litet. Det bor 20barn dar som kommer fran fattiga och ibland ej existerande familjer fran landsbyggden. Ytterligare 22st kommer dit om dagarna for att ga i skolan. Skolan ar fristaende och tar inte emot nagra pengar fran staten. Utan att ha varit i en vanlig skola tror jag att andan ar lite mer lattsam, informell har. Det finns en harlig familjar, kooperativ anda over det hela. Barnen sover alla i en stor sovsal, jag och Srinath har fatt ett eget rum i ett nybyggt "volunteers block".

Vi ater lunch och middag tillammans sittande i tva langa rader pa golvet. Maten ar mer eller mindre likadan varje dag. Massor av ris tillsammans med en rora med kryddor och gronsaker. En salt rora, "pickles" blandar man i och sen far man en yoghurtliknande vattnig grej for att tackla kryddorna. Maten ar helt vegetarisk, vilket verkar vara lag snarare an undantag har. Ibland far vi smaskiga "chapatis" till frukost eller lunch innan riset. Det ar som sen sorts pannkaka, fast utan agg tror jag.

Indien ar fullt av kontraster. Inne i staderna kan bya byggnader av glas och betong sta inte langt bort ifran sma lurhus. Taltbyar och skjul av rostig plat ar vanligt. Man ser manga mobilmaster, fardiga och under uppbyggbnad. Reklam overallt langs vagarna. Manga verkar fa betalt for att mala hela sin fasad med "AIRTEL", "VODAPHONE" osv. Infrastrukturen ar urusel. Vagarna ar sma och daliga, i Bangalore rann avloppen i mindre floder genom staden.

Bangalore var vi foresten till forra helgen for att halsa pa Srinaths kusin och fixa papper till hans pass. Jag har aldrig sett sa mycket manniskor pa ett stalle. Trafiken var i konstant stockning och jag fick lara mig att ga rakt over vagar full av trafik (slowly! slowly!). En myllrande, fargstark, illaluktande rora, och vi var tydligen flera kilometer fran sjalva stadskarnan.

Snart ska vi ivag, mot en kulle ovanfor mysore som kallas "Chamundi Hill", full av tempel och statyer. Jag kommer forsoka ta mig till internet en gang veckan har inne i Mysore.

ta det lugnt, och ha det bra!
/Max

Dans

I Indien har de manga heldagar. I mandags var det Republic Day och igar var folk lediga for en fd president dott. Jag vet tyvarr inte vem for jag har inte foljt nyheterna pa flera veckor. For nagra av deltagarna betyder det ledighet for andra marks det ingen skillnad. Jag och Shashikala jobbar pa som vanligt, att en president har dott betyder inte att utbytet stannar av. Ett undantag var i mandags da jag foljde med Pavi till skolan for att se hennes dansframtradande som hon hade forsokt lara mig kvallen innan. Hon var sa duktig (Pavi ar den som hoppar hogst pa bilden) och sa stolt i sina fina klader.

Inreseläger

Nu är vi på inreseläger, detta innebär cermonier, information, kulturshower, frågor, möten och mycket skratt. Nästan alla är här, vi saknar bara Diana som kommer snart! På bilden till höger saknar vi en deltagare som kom efter vi tagit gruppfotot. Imorgon drar vi till Mysore och där får alla deltagare träffa sina nya kollegor och nya familjemedlemmar!

Klader och pension

Mysore ar en lugn och skon stad. Ingen stress, inget skrik och skran, folk lullar pa med sitt. Hit kommer folk for att pensionera sager min kollega Shashikala. Jag bor med Shashikala och ibland bor hennes lilla kusin Pavivitra dar ocksa. Pavivitra ar elva ar, hennes favorit amne ar engelska och hon alskar sin rosa cykel som det star "Miss India Gold" pa med snirklande guldbokstaver. Pavivitra lar mig kannada och jag lar henne engelska, men mest finssar vi.

Idag var jag och kopte indiska klader. Jag fick hjalp av Shashikala, tva deltagare (Suma och Roopa) och deras tva kompisar. De var rorade overrens om vilken farg jag passade i.

I Indiska matt borjar jag narma mig pensionsaldern och det ar kanske darfor jag tycker om Mysore sa mycket. Jag skulle latt kunna pensionera mig har. Men forst ska jag jobba som hendledare ett tag. Alla svenska deltagare, valkomna hit!

Sista natten i Sverige!!!

Hoppsan hejsan! 

Då kom den till slut! Sista natten i Sverige :) Kl04.30 på lördag morgon avgår bussen mot flygplatsen *woohaa!* så fredagsnatt blir inte lång, om jag ens kommer sova nåt, man ska ju upp en timme innan hahaha, så den räknas inte!

Åååh jag längtar så mycket efter att få komma iväg nu! Här på Kärsögården har vi ju det förstås jättesweet :)) men nu pirrar det i resenerverna och jag kan nästan inte vänta! 

Snart syns vi Sandra! Indien här kommer vi :)))

KRAMAR!

Framme!

Nu har jag varit i Indien i ungefär ett dygn och det känns fantastiskt. Just nu är jag på en resort som heter Fire Flies som ligger utanför Bangalore i en liten by. Det är här vi ska ha vårt inreseläger. Jag kan trösta Sara och Max med att maten som serveras här inte alls är så kryddstark men väldigt god. Det är varmt och skönt på dagarna med ganska kyligt på kvällarna. Ta med en varm tröja! I morgon ska jag åka till Mysore och träffa min kollega Shashikala!

I dag var jag ute på byn och tog lite bilder:

Fast med bältet, nu kör vi

Morsning!

Nu är det mindre än en vecka tills vi ses på Kärsö. Jag hoppas alla förberedelser gått bra och att ni haft det fint under jul&nyår. Under nyår var jag uppe i Åre med familjen. Det kom massvis med snö men tyvärr har det varit molnigt och dimmigt dom flesta av dagarna.

Sara: Du är inte ensam! Jag är inte heller någon starkt-käk-fantast, men med vilja går det nog allt att fåner, när vi kommer tillbaka kanske vi kan käka jalapenós på löpande band! Enligt Indien.nu är det tydligen i södra Indien som den starkaste maten finns också. :)

Lästips: Ifall ni vill få en bild av hur det står till med dom männskliga rättigheterna i Indien, läs UDs rapport. Dom skriver kortfattat om olika saker som barns rättigheter, rättssäkerheten, dödsstraff m.m. Ger en bra första inblick!

Nu är det packning, skaffa presenter och hejdå-tillställningar som gäller. Jag tycker det känns lite underligt att veta vad man ska göra dom närmaste 6 månaderna men ändå veta så lite. Parkamrat, värdfamilj, arbete, alltihop får vi ju reda på först på plats. Lite som en bergochdalbana. Vi sitter där vi sitter, nu är det bara att spänna fast sig, det kommer bli omtumlande.

Förväntningar och farhågor

När jag berättar om utbytet så är det många som är imponerade av hur jag vågar ge mig in i något som innebär att bo och leva med en vilt främmande människa och att bo i främmande familjer. Dessa bitar känner jag mig inte så värst orolig över, vad är egentligen det värsta som kan hända? Däremot börjar jag undra vad jag gett mig in i när det gäller att åka till Indien och äta den indiska maten. Det är ingen hemlighet att det generellt sett är mycket kryddstark mat i Indien. Jag är inte speciellt förtjust i kryddstark mat.

Under hösten har jag ätit indisk mat med starka kryddor ett par gånger i något slags försök att lära mig att tycka om stark mat. Det har resulterat i att jag har druckit några liter vatten för att överhuvudtaget kunna äta upp maten. Jag lär väl mer eller mindre tvinga mig själv till att tycka om stark mat i Indien. Det kommer att bli en utmaning bland alla andra.

Om mindre än två veckor är vi i Indien och det är nästan bara en vecka kvar tills vi ses i sthlm! Jag tycker fortfarande att det känns en smula overkligt att jag ska bo tre månader i ett främmande land med andra lagar och regler att anpassa sig till. Jag tycker också det känns lite märkligt att jag ska bo tre månader i Ö-vik, en stad jag har passerat minst 20 gånger på väg mot Umeå och Norrbotten där jag har släkt. Det känns lite märkligt men också kul att bo i Ö-vik, och jag ser minst lika mycket fram emot Sverigefasen i Ö-vik som jag gör med Indienfasen. Det ska bli så spännande att se vad indierna tycker om Sverige!

Jag håller med Stina om att vi måste utmana indierna på snöbollskrig, så Örnsköldsvik får helt enkelt se till att bjuda oss på både snö och minusgrader när vi kommer dit!

För övrigt så har Falun en massa snö och minusgrader, och jag gillar det skarpt! Fast det kanske känns extra härligt nu eftersom jag vet att jag snart får en massa värme i Indien.