Första advent

Det är mycket jag aldrig gjort förut som jag har gjort här i Örnsköldsvik. Kört på vägar där det är så mycket snö så man inte ser var den slutar eller börjar, bakat muffins på bikarbonat istället för bakpulver och parkerat lite olagligt för hinna till en adventsgudtjänst. Anledningen till det senare var att prästen i Anundsjökyrka (se bild ovan) i Bredbyn hade bjudit in mig till gudstjänsten för att sedan på kyrkkaffet informera om utbytet. Eftersom det var ett sådant dåligt väglag var jag lite försenad, kyrkklockorna ringde in när jag stressad letade efter parkeringsplats på en fullsatt kyrkparkering. Tillslut ställde jag mig lite halvolagligt tveksamt nära en utfart och sprang in i kyrkan som verkligen var full av Bredbybor. När gudtjänsten var över visade en dam vid namn Ulla mig vägen till församlingshuset där kyrkkaffet skulle drickas. Jag sa till Ulla att jag nog torde flytta bilen först... Ulla tittade på mig och sa på sin norrländska:

- Inte är det några poliser på en söndag heller! Tacka för det! Stå du kvar du. Och ordentligt har du på fötterna ser jag, så vi tar en promenad, du och jag.

Så vi gick till församlingshuset och där träffade jag fler trevliga Bredbybor: Ivar har minsann varit i Indien han också, fast i början av 70 -talet och bevis har han. Vi bestämde Ivar och jag att han skulle få visa sin 8mm film från när han var i Indien när SWY kommer till Bredbyn.

Informationen om utbytet gick bra och några visade intresse för att vara värdfamiljer. Men jag behöver fler! Det var så trevligt i Bredbyn så på tisdag ska jag dit igen, då för grötlunch och vitost och informera om utbytet igen. Innan jag åkte tillbaka till Örnsköldsvik tog jag en sväng förbi julmarknaden där jag köpte en lott och vann! Jag som aldrig brukar vinna, vann ett kilo bryggkaffe! Yeah! Jag passade även på att köpa tunnbröd (hembakt), vantar, (hemstickade) och ett pussel, hemgjort såklart!

Den som inte har tur med att vinna kaffe kan vinna ved på Bredbyns julmarknad.

Ture från Arnäsvall som har gjort mitt pussel.

Press och Bredbyn

Vi är med i tidningen - igen! Den här gången i Tidningen 7 som går ut till alla hushåll i hela kommunen. Jag hoppas nu att Bredbyborna hör av sig och vill vara värdfamiljer. För nu brinner det i knutarna, det är inte långt kvar tills allting ska vara klart! På söndag ska jag till Bredbyn och jag hoppas att jag då har en massa inbjudningar av potentiella värdfamiljer som vill ses. Bredbyn - hör av er!

Första hockeymatchen

Igår var jag på ishockey för första gången i mitt liv! I Örnsköldsvik har de flesta invånarna hockeyfeber, de älskar sitt lag (Modo) och hockey kommer ofta på tal i tid och otid. Det är vanligt att man går varje vecka, man träffar vänner och bekanta, dricker kaffe och surrar (dialektalt för att prata) i pauserna. Bertil på bilpoolen till exempel har inte missat en hemmamatch på 21 år! Marie på Sliperiet som är ett hängivet modofan var snäll och släpade med mig. Hon förklarade till och med regler som till exempel off-side som har med den blå linjen på isen att göra. Jag tyckte det var roligt och sjukt spännande!! Länge var det jämt men sen vann Luleå med 7-3. Men jag blev förvånad över hur många modosupportrar gick hem när det var uppenbart att Modo skulle förlora. Man ska väl stödja sitt lag även när det går dåligt? Heja Modo!

Besök i Bredbyn

Idag kom jag på att det inte alls är lång tid kvar tills jag åker tillbaka till Stockholm. Och att det är säkert tusen saker som måste fixas innan dess. Jag behöver fler värdfamiljer och fler arbetsplatsplaceringar! Nu! Speciellt värdfamiljer som bor i Bredbyn, hör av er! Idag åkte jag och Gunnar till Bredbyn för att informera om utbytet. Bredbyn är en by med ca 2 000 invånare som ligger ett par mil väster om Örnsköldsvik där vi tänkte placera tre deltagarpar. Det är mycket fint i Bredbyn, stora vackra hus och snön ligger vit och krispig som i en saga. Vi hälsade bland annat på Bredbyns gästgiveri där Malin bjöd på te och lovade att sprida information. Tack Malin! Vi hade också ett litet möte på fritidsgården. Där lärde jag mig att ungdomarna ibland åker snöskoter till gården, det tyckte jag var lite exotiskt.

Att köra buss

Örnsköldsviks kommun är snälla för jag får tillgång till deras bilpool. Det är bra för att det är svårt att ta sig runt i Övik med buss (det säger de flesta, men å andra sidan kör de alla bil). Jag är personligen inte så förtjust i att köra, som Stockholmare är jag inte så körvan och sen är det ju också dåligt för miljön... I morse vid halv åtta gick jag till bilpoolen för att hämta en bil. Till min förskräckelse hade jag bokat en minibuss! Hjälp. Jag gick tillbaka till bilpoolen och sa till Bertil som jobbar där: Det är en buss inte en bil! Bertil försökte lugna mig med att det var ingen fara, jag skulle tycka om att köra den, att jag till och med inte kommer att vilja köra någonting annat än minibuss. Inte alls lugnad av Bertils vänliga ord utan lite stressad över att jag ska köra en buss lyckas jag slarva bort bilnyckeln (detta efter jag öppnat dörren). Jag letade i ca 20 minuter - minst - och ringde till Höglandskolan där jag skulle informera om utbytet för områdets skolledning att jag blev försenad. Till slut hittade jag nyckeln som hade hamnat i en påse som låg i en påse. Suck. Parkeringen för kommunens tjänstebilar är världens minsta, man måste vända på en femöring typ. Som tur var, stod det en vänlig själ och väntade på min parkeringplats som backade ut shabraket åt mig. Tack. Det sparade mig nog 10 minuter. Om inte det här vore nog så körde jag vilse, eniros vägbeskrivningar är inte att lita på! En liten kille på en bmx i snön visade mig tillslut vägen. Väl på plats i Höglandskolans matsal var det roligt att informera om utbytet! Det verkade vara många som var intresserade av att ha ett deltagarpar på sin skola. Det kanske till och med blir konkurrens! När jag körde tillbaka till bilpoolen var det roligt att köra och inte alls läskigt. Och Bertil hade faktiskt rätt, nu vill jag inte köra någonting annat än kommunens minibussar.

Det lossnar!

Hej på er!

Jag måste medge att inte jag heller ägnat vår blogg den tid den förtjänar, men här kommer nu mitt första inlägg, och det bär med sig positivitet. :)

De senaste dagarna har för min del nämligen bringat med sig stor lättnad vad det gäller sponsorsökandet! Jag är nära 5000 kronorsgränsen och har äntligen råd att koppla av en aning; och ägna mig åt de många boktips jag fått inför resan. "Shantaram" av Gregory David Roberts är galet spännande, fast fylld av irriterande stavfel om man, som jag gör, läser den svenska översättningen. Den ska tydligen vara bättre på engelska. Ett annat alster, som jag inte börjat i ännu och alltså inte kan garantera säkerheten för, är Anuradha Roy's släktkrönika "En karta över omöjlig längtan"

Utifall att någon skulle ha tid att ta sig an dem... ;)

Snö i Stockholm (!)

Hej! Jag har inte alls följt denna blogg som jag borde.. men ska bli ändring! Va kul att läsa Sandra! Jag är mest nervös för Ö-vik tror jag.. Jag har dock fått veta att en kille i gamla kören pluggar där uppe, det var lite roligt och oväntat. Världen är liten..!

Här i Stockholm är det totalkaos btw, Massor med snö (!) och storm så ingenting funkar ju. Såklart ?! Det tog mig 1.20 till jobbet..! Det är iaf jättefint och jag hoppas att det håller sig kallt fram till jul.

Jobb.. Men vi ses! /Josefin

Nya värdfamiljer!

Två av åtta värdfamiljer är klara! Igår hälsade jag på en av värdfamiljerna som bor ute på landet och har får! Det fina är att de inte använder fåren för ull- eller köttproduktion utan för sällskap. Nedan är en bild på familjemedlemmen Fred som verkar mycket glad över att ett deltagarpar ska på bo hans gård i vår.

Två veckor sedan galgeutsikt

Allting rullar på. Blivande värdfamiljer börjar höra av sig. Tidningarna skriver. Radion sänder. Det känns som om jag har varit här i flera månader men det var faktiskt bara drygt två veckor sedan min buss rullade förbi Ullånger och in till Örnsköldsvik. Jag har alltid undrat över affären i Ullånger och dess gigantiska galgeskylt. När jag var barn åkte vi ofta förbi galgen på väg norröver för att träffa släkt, men vi stannade aldrig för att titta ordenligt. Den här gången lyckades jag fånga den på bild, genom fönstret, eftersom jag inte heller denna gång klev av bussen. Är det någon som vet mer om galgen i Ullånger, får den gärna berätta, jag är hemskt nyfiken. I april kommer jag tillsammans med deltagarna i SWY att åka förbi Ullånger för att ta oss till Örnsköldsvik. Om någon frågar skulle jag vilja förklara varför världens största galge pryder ett nedlagt varuhus i ett samhälle där det bor ca 600 personer.

Upplevelsedusch

Igår åkte jag Sveriges längsta vattenrushbana! I Örnsköldsvik får alla komunalanställda träna gratis på stadens äventyrsbad. Tänk om man var anställd på Örnsköldsviks kommun då skulle man åka vattenrushbana varje vecka. Det är kanske därför alla komunalanställda jag har träffat är så glada och positiva, för att de får leka i Sveriges bästa äventyrsbad? De får även vila upp sig på badets relaxavdelning som jag också har besökt. Jag har bastat i en rosbastu (ja det är precis som det låter, en bastu med massor av rosor i), badat bubbelpool tills jag såg ut som ett russin och duschat i upplevelsedushar. Ja just det - upplevelsedusch - det är ett substantiv man inte hör varje dag. Man kan välja om duschen ska spruta som ett tropiskt regn, regn från sidan, sommar regn osv. Jag blev dock inte så imponerad, det var helt enkelt en dusch som växlade i värme. Ibland var det kallt, sen blev det varmt och kallt och kallt och varmt samtidigt. Min upplevelse var att jag frös.

Appropå industrier

Var förbi Lars och CIU idag för att lämna visumpapper och pass. Självklart glömde jag passfoto, det ska postas. Münchenbryggeriet (där dom har kontoret) är ju hur coolt som helst! Jättejättehög skorsten, stora byggnader och massvis med tegel. Jag gillar såna gamla industribyggnader, tänker på hur många arbetstimmar som spenderats där, hur många som rört sig genom grindarna varje morgon, hur många som skadats eller dött, får mig ibland att stanna upp ett tag. Tur att det går att hitta användning för såna byggnader även efter att fabrikerna är nedlagda.

Sponsorer har jag inte skaffat fram några än, men jag ska till mitt försvar säga att jag planerat en del. Ska smida planer tillsammans med en gammal lärare i helgen om en grej jag lovat göra, kanske kan sälja vidare det till fler skolor. Sprutor, sjukintyg och tandläkargrejs blir uppstyrt nästa vecka. Hur går det för alla er andra?

Ha en bra helg och kram på er!

Max

Vacker industri

Jag tycker att det är vackert i Örnsköldsvik, speciellt vid hamnen. Så fint att jag en kall kväll (minusgrader och lite snö!) cyklade dit och tog lite foton.

Att mötas och prata bäver

I väntan på att ungdomsutbytet ska dra igång kan man säga att jag har mitt egna lilla utbyte. På mitt vandrarhem bor Emma som är 19 år och kommer från Åsele. Häromdagen kom vi fram till att vi är släkt på långt håll. Precis som jag är hon bara här och jobbar tillfälligt. Men där slutar de direkta likheterna. Hon tycker att Örnsköldsvik är stort och att det aldrig är tyst. Jag tycker att samma stad är ganska liten och så tyst om kvällarna att det susar i öronen. Hon håller på att ta jägarexamen. Jag är vegetarian. Hon dricker te och jag dricker kaffe. Hon säger att hon nog inte är en storstadsbo, jag säger att jag nog vill bo i en stad med mer än en miljon invånare. Jag älskar att laga mat, hon äter helst havregrynsgröt. Hon är uppväxt i ett samhälle med drygt 2 000 invånare. Jag är född i en förort till Stockholm där det bor fler än 20 000. Hon tycker inte om att gå i mataffärer, jag kan strosa på Ica hur länge som helst. Men trots detta sitter vi och pratar om kvällarna och har faktiskt väldigt trevligt! För oavsett våra skilnader finns det mycket och prata om. Vi är ju båda nykomlingar till Övik även om vi upplever staden på olika sätt. Framför allt så lär man sig mycket när man får chansen att prata med någon som är olik sig själv. Idag har Emma lärt mig att Bävern är aldrig rädd för saker som är på eller i vatten, därför är man i båt när man jagar bäver. Det hade jag inte en aning om, och om jag inte hade träffat Emma hade jag nog aldrig fått reda på det. Så tack Emma!

Nedan: Jakobsbergs centrum där jag växte upp och Åsele centrum där Emma kommer ifrån.

Mångfald är livsviktigt

Igår fick jag förmånen att följa med mina medarbetare till grannkommunen Härnösand för att gå på en föreläsning som om ungdomar och fritid. Föreläsare var professor Mats Trondman som berättade om hur viktig fritidsverksamheten är för ungdomar och deras välbefinnande och hur det hänger ihop med mångfald. Finns det mångfald trivs människor. Trondman berättade till exempel att desto mindre homofobiskt en ort är desto mer växer den. I en mångkulturell miljö finns det fler möjligheter att utvecklas än i ett homogent samhälle eftersom det är i mötet med andra människor vi växer som individer. Vi får ett högre socialt kapital, blir bättre på att samarbeta och ökar vår empati - bara för att ge några exempel. Finns det inga intressanta människor att möta, inget som känns meningsfullt att sysselsätta sig med vill människor (särskilt ungdomar) ofta att flytta till en ort där de känner att de får ge uttryck för sin identitet och utvecklas. Flyttar folk från orten så dör ju samhället ut. Så enkelt är det.

Det här ungdomsutbytet handlar bland annat om berika sitt liv och samhälle med mångfald och därmed öppna upp för nya möjligheter. Det gäller både för deltagarna i utbytet och för alla andra som kommer i kontakt med projektet som till exempel värdfamiljer och arbetsgivare. Genom att möta nya människor ökar man sin förståelse och kunskap om andra kulturer, vilket i sin tur ökar ens tolerans, som i sin tur bidrar till ett mer demokratiskt och jämlikt samhälle. Att Örnsköldsvik är värdkommun för det här ungdomsutbytet betyder att kommunen bidrar till en mångfald som kan inspirera och engagera kommuninvånarna, speciellt ortens unga. Det kommer att öppna upp för möjligheter och ortens unga kommer kanske betrakta Övik som en plats att växa i och inte flytta ifrån?

Ny miljö - ny kunskap

Att flytta till en ny stad innebär mycket nytt. Ny bostad, nytt jobb, nya arbetskamrater, nya rutiner, ny Ica... Listan kan göras hur lång som helst. I en ny miljö lär man sig nya saker och redan efter mindre än en vecka har jag lärt mig följande: Fundra är dialektalt och har inget att göra med det liknande ordet flundra utan betyder fundera. Att inte ha på sig reflexväst en novemberkväll är livsfarligt, även om man är i stan. Att Övik kallades för Dövik fram tills för några år sedan, men nu har den stämpeln tvättats bort med engagemang och ekonomisk tillväxt. Jag har också gjort kokkaffe för första gången i mitt liv, men för det var jag tvungen att ringa till min pappa som är uppväxt i södra Lappland för att få instruktioner. Jag förundras fortfarande över att man inte behöver filtrera utan sumpen sjunker snällt ned till kaffepannans botten.

Men för att lära sig nya saker krävs det att man blir väl mottagen och får en bra introduktion till den nya miljön. För det är jag evigt tacksam personalen på Sliperiet, speciellt Camilla Larsson som verkligen har tagit hand om mig, visat mig runt, introducerat mig för alla tänkbara intressanta människor, dragit med mig på yoga och helt enkelt förklarat hur saker och ting fungerar här i Örnsköldsvik. Och det är skönt, att veta att om jag fundrar över något kan jag alltid fråga Camilla.

Här är vi!

En mycket solig höstdag på ett förberedelseläger inför ett internationellt ungdomsutbyte i mänskliga rättigheter på Kärsön utanför Stockholm. Kanske lite för solig eftersom det knappt syns vilka vi är!? Vi är i alla fall en grupp som ingår i ett utbytesprogram som heter Sweden World Youth som ligger under organisationen CIU - Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte. Utbytet startar i januari i en tremånaders period i Mysore i Indien och fortsätter sedan i tre månader till i Örnsköldsvik som är svensk värdkommun för utbytet. Vi kommer att tillsammans med indiska ungdomar bo i värdfamiljer och volontärarbeta både i Mysore och i Övik! Men fram tills januari är det förberedelser som gäller, det ska vaccineras och ordnas med sponsorer och Sandra är redan nu i Övik och letar efter värdfamiljer och arbetsplaceringar.

Från vänster (stående på bänk): Stina, Malin. Från vänster: Max, Josefin, Sara B, Sara N, Sofie, Sanna och Sandra (handledare)

Ridåerna går upp

Hej!

Bloggen är uppe. Jag gillar lila rätt bra (ser nu att det blev mest rosa i och för sig... fan), men temat liksom allt annat går att anpassa och ändra, så kom gärna med förslag på ändringar. Jag har mest bara valt färg och lagt upp den, så vi har ett ställe att snacka på.

Så nu när vi är online, se till att hålla alla uppdaterade om vad som händer er, hur det går med sponsorer, vaccinationer och allt det där andra, vi håller varandra uppdaterade! Själv upptäckte jag igår att vaccination var ungefär så svindyrt som jag hade väntat mig, surt.

Länkar till grupperna från 2008&2007 finns här till höger, gå tillbaka lite i deras arkiv bara så finns det massor av kul pepp-läsning.

En annan kul grej jag satt uppe med för någon natt sen är google earth. Numera kan man klicka på massor av punkter och få se bilder från marken, så det går att göra en sightseeing i Mysore ifrån datorn, pröva!

Lycka till med alltihopa, hör av och ta hand om er

fred!
/Max